Sametingspartiet SAMELAG
En samelag bör införas i Sverige för att beskriva samernas rätt till mark och vatten. Sametinget ska begära hos regeringen och riksdagen att rennäringslagen ersätts av två lagar, en samelag och en lag om bedrivande av rennäring. I samelagen ska finnas regler som i huvudsak är av civilrättslig karaktär och grundar sig på folkrätten enligt internationella konventioner och deklarationer. Det är regler som beskriver hur den samiska bruksrätten konkret får utövas, det område där den gäller, vem som skall förvalta den och vad som gäller förhållandet mellan denna bruksrätt, äganderätten och andra särskilda rättigheter till fast egendom. Regler som har anknytning till hur rennäringen bedrivs skall regleras i en särskild lag. Bakgrund Rennäringslagen (1971:437) innehåller både civilrättsliga regler och regler om hur rennäring får bedrivas. Exempel på civilrättsliga regler i rennäringslagen är beskrivningen av de befogenheter som ingår i den s.k. renskötselrätten och omfattningen av renskötselområdet. Dessa regler kan sägas motsvara de som för andra särskilda rättigheter till fastighet finns i jordabalken eller i det avtal som rättigheten grundar sig på. Exempel på regler i rennäringslagen som gäller hur näringen får bedrivas är bestämmelserna om högsta renantal och hänsyn till natur- och kulturmiljövården. Motsvarigheten till dessa regler för skogsbruket finns i skogsvårdslagen och för jordbruket i miljöbalken. Samisk bruksrätt till mark och vatten Samernas rättigheter när det gäller att låta sina renar beta liksom rätten att jaga och fiska grundas på urminnes hävd och inte primärt på lagstiftning. Däremot är den samiska bruksrättens utövande reglerad och preciserad genom den vid varje tid gällande lagstiftningen. I det avseendet påminner den samiska bruksrätten om äganderätten som består även utan lagstiftning men vars innehåll och utövande regleras genom bestämmelser i olika lagar. För att kunna nyttja den samiska bruksrätten skall fortfarande krävas medlemskap i samebyn, anser Guovssonásti. Medlemmarna i varje sameby att själva besluta hur resurserna skall fördelas mellan dem. Det innebär också att lösningarna kan skilja sig mellan olika samebyar, eftersom de kan anpassas till lokala förhållanden. Samebyn har idag befogenheter att bestämmer hur renantalet skall fördelas mellan medlemmarna. För att undvika osäkerhet kring om anspråken på jakt och fiske skall öka, bör samebyn kunna nyttja sina befogenheter att begränsa medlemmarnas möjlighet att utöva dessa rättigheter. Guovssonásti vill ge samebyarna möjligheter att göra sådana begränsningar för att inte omöjliggöra eller avsevärt försvåra försörjningen för de medlemmar som bedriver renskötsel, jakt och fiske för avsalu eller som kombinationsnäringar till renskötseln. Ömsesidig hänsyn med äganderätten Såväl samer som markägare och andra som brukar marken inom same- och renskötselområdet grundar sitt bruk på olika rättigheter till marken. Rättigheterna gäller inom samma geografiska område och konkurrerar därför delvis med varandra. För att åstadkomma hänsyn till samernas användning av marken och ökad samverkan mellan samerna och andra markanvändare, är det viktigt att så klart som möjligt reglera förhållandet mellan den samiska bruksrätten och äganderätten. En generell och ömsesidig hänsynsregel bör införas i samelagen, anser Guovssonásti, för alla som brukar marken inom same- och renskötselområdet. Regeln klargör att de som brukar marken med stöd av olika rättigheter med olika innehåll skall visa varandra hänsyn och så långt möjligt undvika att hindra varandras markanvändning. Den som brister i hänsyn så att annan orsakas skada är skyldig att betala skadestånd. |